Utöver mitt jobb som PT jobbar jag också som löpande ledsagare för några synskadade personer. Idag var det dags för första passet med en 70- årig dam. Vi kan kalla henne Svea. Svea stod utanför dörren och väntade på mig när jag kom. Hon hade sett fram mot det länge och det gick inte att ta miste på hennes entusiasm! För att den som blir ledsagad ska känna sig så tillfreds som möjligt försöker jag utgå från en plats där min klient känner största möjliga trygghet. Oftast hemmet.
Hälsade på Sveas man innan vi gav oss i väg. Han önskade mig lycka till med ett "hoppas du ska hitta på stigarna här runt omkring". Mmmmm, vadå hitta. Ska inte jag bestämma var vi ska springa? Nej, Svea hade bestämt var vi skulle springa. Ska tilläggas att Svea är helt blind och hör dåligt.
Vi skulle ut på stigar i skogen som för dagen var rejält hala för dagen. Lägg till att gräset på sidan om stigarna fortfarande var frost på. Stigarna gick på ett sätt som fick myrstigar i skogen att se ut som autoban. Lika med ingen bra plats för en äldre dam som inte ser. Hon skulle visa mig stigarna och i ärlighetens namn har jag inget jättebra lokalsinne.
Här var det fokus som gällde. Tolka det Svea sa och försöka memorera efter bästa förmåga. Det var första gången vi sprang ihop och jag ville så klart göra ett bra intryck!
Efter några stickspår och slalom mellan isfläckar, som Svea var glatt ovetande om, så kom vi i alla fall tillbaka till startpunkten. Svea skulle stretcha och göra armhävningar mot en parkbänk innan hon var klar. Tiden vi bokat var sedan länge slut. Jag lätt henne avsluta sitt pass innan vi gick tillbaka till den kära maken och det var en nöjd fru jag lämnade tillbaka.
"Kan vi boka en ny tid". Undrade Svea. Glatt tog jag upp min bokningsbok och kunde nöjt konstatera att jag fått en ny person att ledsaga i träningens underbara värld! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar